Actualités
Jean Grosperrin – Suède
Vintage och Early Landed
Årgångscognac har man såll sedan 1800-tlet, och eventuellt även tidigare. Då var det ofta kanske int för att årgångarna var extra bra, utan för att åren som sådana var mer intressanta än andra. Året då en komet passerade över Europa, 1811, ansågs vara alldeles extra. Kanske till och med magiskt? Åren di Napoleons arméer hade sina största segrar förekommer också. Nu var det väl lite si och så med innehället i flaskorna. Tunnorna med “1811” spädde man säkert på ett otal gänger med senare årgängar allt efter efterfrågan. Årgingarna blev mer som ettvarumärke, för det vore väl synd att missa en storsäljare?
Det finns givetvis årgängsmärkt cognac från 1800-talet där årtalet är korrekt. Om det nu var ett extra bra år, eller just ett mycket lyckat destillat, kan vi nog inte få ett rättvist svar på i dag. Är årgängen före 1872 då den dominerande druvsorten var Folle Blanche som gav en kraftfullare och aromrikare cognac, kan det finnas en viss skillnad. Personer som fått tillefåalle att prova mycket gamla flaskor anser det vara en fantastik upplevelse! Tänk bara på de mänriskor som levde för 100-150 år sedan och som ansträngde sig till sitt yttersta för att framställa just den här cognacen. Vetskapen om detta och alla väldshändelser som passerat under tiden måste stimulera fantasin oechört.
Om man hittar en mycket gammal årgångsmärkt cognac på auktion kan man nog inte vara tvärsäker på åldern, men köp den gärna och ta med den som en extra raritet och krydda vid nvgon finare provning. Årgångsmärkt cognac har man även framställt under större delen av 1900-talet. Men den efter andra världskriget nybildade organisationen Bureau National Interprofessionel du Cognac (1946) förbjöd 1962 firmorna att lagra enskilda årgångar — och därmed årgångsmärkningen, bortsett från den cognac som lagrades i England. År 1975 kom Royer-lagen, som innebar att om man de fulktändiga dokument på varans äkthet, ursprung och årgång, var det okej med årgångsmärkning Just då var det bara Hine, Delamaine och Croizet som kom i fråga, för de hade